Så nära, men ändå så långt borta

När jag skulle somna igår lyckades jag så klart få ett break through i fantasyprojektet. Jag har länge ojat mig om att jag tycker att mina alver är lite väl unga för alla hemskheter som kommer hända dem och inte riktigt fått det jag har planerat att gå ihop med tidsperspektivet. Jag vill ju inte att det ska vara megahopp mellan sakerna som händer. Igår kom jag alltså på hur jag ska lägga upp det. Tjoho! tänkte jag och somnade glad i hågen. Vaknade likadant. Skrev några rader på tåget på väg till jobbet (resten av tiden ägnades åt bok tre i A Song of Fire and Ice samt att muttra över tågmöten som drar ut på tiden) och kände mig ändå positiv när jag kom till jobbet. Pladdrade på om min idé på fikarasten, men sedan slog huvudvärken från helvetet till. Det slutade med att jag fick gå hem. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig.

Väl hemma tänkte jag att den där känslan skulle återinfinna sig, men icke. Istället har jag brottats med knasungarna och spelat tevespel (som iofs kan ses som research). Huvudvärken ligger fortfarande och stör i bakhuvudet så nu tar jag och klappar igen butiken för idag och hoppas att det känns bättre i morgon.